Sista veckan i november besökte vi nästan alla våra bönder i Bourgogne och Beaujolais, från Chablis i norr till Fleurie i söder. Nedan följer en sammanställning av deras berättelser och våra intryck.
Växtsäsongen 2019 började med en torr och mild vinter som stimulerade en tidig inledning för vegetationen. I norra Bourgogne väntade man gärna med den sista beskärningen till i slutet av mars, för att fördröja utvecklingen. Vårfrosten slog – som så ofta numera – till i april och drabbade hårdast i Mâconnais, men även här och var på flackare marker i norra Bourgogne. Den svala perioden i maj och början av juni gav en klen blomning som ledde till ojämn och minskad fruktsättning.
Högsommaren kom med två intensiva värmeböljor – en i slutet av juni och en i slutet av juli – som det här året blev ännu hetare och torrare än i 2018. Vattenbristen förstärktes dessutom av att vintern varit ovanligt torr. Chablis slog nytt värmerekord på 43 grader i skuggan med toppar uppåt 46 grader ute bland vinrankorna. Bönderna behöll generellt så mycket lövverk som möjligt och avstod från insatser med svavel för att inte riskera brännande effekter på druvklasarna.
Den extrema värmen fick vinrankorna att tidvis ta paus från sitt arbete med fotosyntesen. Det medförde – paradoxalt nog, trots värmen – att sockernivåerna steg långsammare, och att alkoholhalterna efter jäsning ofta blev lägre än man kunde förvänta sig i ett varmt år. Värmen och torkan gav hög koncentration åt frukten, men samtidigt problem med en del brända druvor där de varit alltför exponerade för solen, och bitvis drastiskt minskade volymer.
Lyckligtvis bjöd augusti och de tre första veckorna i september på gynnsamt väder, även om torkan höll i sig. Skörden i Bourgogne och Beaujolais genomfördes 5-30 september under idealiska skördeförhållanden och med hälsosamma druvor, som dock krävde en del sortering både innan och efter skörd. Uttaget blev på många håll 20-40 procent mindre än i 2018.
– 2019 var en riktigt lyckad skörd, men mindre än 2018. Vi klarade oss helt från frost, berättar David Didon i Côte Chalonnaise. Vår by ligger ju högt och backen i Vignes Blanches är brant.
– Jag brukar beskära grand cru-lägena först och aligotén sist, säger Pierre Fenals i Saint-Aubin. Eftersom de lägre och flackare markerna är mest utsatta för vårfrost.
– Vi beskär aligoté och bourgogne blanc först, säger Carole Schwab på Domaine Derain i Saint-Aubin. De lägre markerna blir så tunga att arbeta i när leran blir våt. Vi gör heller ingen andra beskärning på vårkanten. Men kanske kommer vi behöva ändra metoderna på grund av det förändrade klimatet? Millerandage (ojämnt utvecklade druvor), torka och vind gjorde att vi förlorade halva volymen av de vita lägesvinerna, medan frosten tog ännu mer av de enklare vinerna.
– Skörden 2019 blev mindre på grund av torkan, enligt Jean-Marie Berrux i Meursault. Druvklasarna vägde inte alls lika mycket som i 2018, de var ungefär fyrtio procent mindre.
– Vi började skörda 14 september, berättar Laure & Fred Cossard i Saint-Romain. Våra kolleger som hade startat strax innan oss rapporterade alla en liten skörd, med förluster upp till 50% – och tyvärr hade de rätt! Vårfrosten påverkade skörden, men torkan som följde var också förödande. Druvorna torkade helt enkelt på vinrankan på grund av vattenbristen så att de inte kunde skördas alls, och det lilla som vi skördade hade inte mycket till must.
Alice & Olivier De Moor
– Även om förhållandena var extrema fick vi ändå en ganska normal skörd 2019, säger Alice och Olivier de Moor. För andra i Chablis kan det betyda höga siffror, men för oss innebär det ungefär 35 hektoliter per hektar. Det är vi nöjda med, men 2019 fick oss ändå att fundera på hur vi ska gå tillväga framöver. Om vi ska jämföra med någon tidigare årgång – inte helt enkelt eftersom vädermönstren numera är märkliga och unika – så är det nog 2009 som ligger närmast till hands. Alltså de färdiga vinerna, de verkar få ett klassiskt uttryck som påminner om 2009.
Laure Cossard fortsätter:
– Vi förväntade oss en varm årgång, rik på polyfenoler, men i motsats till vad vi trodde så hade druvorna en exceptionell balans mellan syra och alkohol. Efter ett par-tre dagars urlakning var färgen redan extraherad, och vi föredrar röda viner i stilen närmare infusion än traditionell maceration. Kvaliteten på årgången blev hög – vinerna är fruktiga och eleganta. Som vi berättade häromåret så tar vi gradvis bort faten, det mesta av vinet ligger i ägg i år.
Trots den heta högsommaren fick alltså frukten en fin balans mellan syra och druvsocker, och jäsningarna gick i stora drag snabbt och problemfritt. Särskilt de röda vinerna av pinot noir jäste oftast ut tidigt, medan de vita behövde längre tid på sig. Fatproverna av de röda i slutet av november visade en klar och ren aromprofil med högre syror och lägre alkohol än i föregående årgång. De hade en härlig precision, spänst och energi som känns extremt lovande för de färdiga vinerna.
– De vita från 2019 börjar precis smaka bra nu, menar Julien Altaber på Domaine Derain. Fram tills nu har de haft för mycket restsocker kvar. Ja, en del av dem har det fortfarande. Men alla lägena i Saint-Aubin – En Remilly, Les Murgers, med flera – fick riktigt bra syra.
– Saint-Aubin ’Le Ban’ är alltid det sista vinet vi skördar, och det sista som vi lägger i fat. Det höll fortfarande på att jäsa för tre veckor sedan och har fortfarande en hel del gas kvar. Samma sak med Gevrey-Charmbertin ’En Vosne’.
Även nere i Beaujolais visade sig de nyjästa vinerna av gamay från 2019 väldigt lovande. De hade självlysande, transparent neonröda färger och aromspektrat upplevdes generellt ljusare än i 2018. Smakerna var mer högspända, mer fokuserade på syra och mineral, utan att syran för den skull kändes det minsta grön.
– Alla jäsningar är avslutade, skrockar Jean-Louis Dutraive. 2019 är mer… glou-glou… hahahahaha! En god årgång för den här typen av vin. Jag föredrar alltid ett lättare vin.
– Alkoholen hänger lite på när man plockade, menar sonen Justin Dutraive. I början av skörden blev det kanske tolv procent, mot slutet snarare fjorton. Det var ju ändå varmt under skördetiden.
– I Le Clos (de la Grand’Cour, Dutraives muromgärdade monopol om 6,4 ha) plockade vi olika lägen vid olika tidpunkter, säger Jean-Louis. För att få en bra balans i den slutliga cuvéen.
– Chapelle des Bois plockade jag sent, på den sista dagen av skörden, tillägger Justin.
– Alla mina bebisar jäser fortfarande, suckar Julie Balagny. Jag kommer alltid sist!
Sammanfattningsvis kan det tyckas lite märkligt att en högsommar som slog flera värmerekord har kunnat resultera i så befriande friska och slanka viner av så hög kvalitet. Var det den sista, avgörande månaden som satte balansen? Vi ser fram emot när de första leveranserna av Bourgogne/Beaujolais 2019 kommer i lager under första kvartalet 2020.
Bilderna länkar till böndernas sidor!