Det är mitt på dagen den sjätte september när vi svänger in hos Benoit Courault, strax utanför byn Faye d’Anjou. Ett gäng av gårdens arbetslag och de unga druvplockarna kopplar av i skuggan i väntan på lunch vid långbordet under gårdsträdet. Temperaturen stiger stadigt och kommer snart att toppa på trettiotre grader, så vi går in i den gamla stenbyggnaden som rymmer Couraults tankar och fat. Här är det högt i tak och svalkande för både oss och vinerna. Benoit häller upp sitt första vin, bubblet Éphémères.
“Det är från en ny mark jag köpt. Flera parceller med lite olika förutsättningar. Jag använde en del av druvorna i Le Petit Chemin, en del i Empreinte och en del i Éphémères. Ett problem med årgång 2022 var den höga sockerhalten i druvorna, så att göra pet’nat var lite komplicerat. Den här har tolv komma fem procent och en hel del socker kvar.”
“Det är alltså en ny parcell där jordbruket inte var ekologiskt tidigare. Det tar ganska lång tid att få marken i balans. Jämför bara med Gilbourg, som skötts med ekologiska metoder i sjutton år – det är en enorm skillnad. Fast jag är ändå väldigt imponerad av Empreinte, det är en ung vingård men den gör väldigt bra ifrån sig.”
“Det var för två år sedan som jag köpte fyra hektar. Bara chenin. Här i Faye d’Anjou, nära gränsen till Bonnezeaux. 2020 behövde vi skala upp lite för att ha råd att betala alla, och då började jag köpa frukt från en granne i Bonnezeaux. En jättefin plats – på andra sidan om den lilla skogen är man i Bonnezeaux. Också jättefina druvor! Det första året gjorde vi négoce med druvorna, men vintern därpå så erbjöd grannen att jag kunde få köpa en annan parcell som låg precis bredvid mina egna. Mer än fyra hektar var egentligen för mycket, men vi tog alltihop ändå. Det är en och en halv hektar skog och ungefär lika mycket betesmark till mina arbetshästar. I mitten finns två hektar vinrankor.”
Så hur stora är dina planteringar nu?
“Nio hektar totalt. Sex hektar chenin, två tredjedels hektar cabernet franc, samt resten grolleau och pineau d’aunis.”
“Det här är Hugo, han jobbar tillsammans med mig sedan fem år tillbaka. Han började när han fortfarande gick i skolan, och nu jobbar han heltid. Hugo kommer från samma by, Faye d’Anjou.”
Tänker du bli vigneron i framtiden, Hugo?
Hugo: “Ja verkligen! Men inte genast.”
Benoit: “Det här året vill vi göra ett bubbel som är mer rakt och torrt.”
“Här har vi Empreinte 2022, så det är alltså från en ny vingård för oss där rankorna är tolv år gamla. Det var lite komplicerat då sommaren var väldigt het. Rotstocken är Riparia, och rötterna har inte sökt sig längre ner i marken ännu utan går fortfarande på ytan. De gillade inte riktigt den varma sommaren.”
Hur ser jorden ut?
“Det är vittrande schist undertill, typiskt för området: Ytjorden är inte särskilt djup, bara en halv meter till sjuttio centimeter, och består av sandig silt snarare än lera. Det är fin terroir, men det kommer ta bortåt tio år att få den helt hälsosam och i balans. Första säsongen jag arbetade med den var 2021.”
“Ett rättframt gott vin, inte komplext som till exempel Gilbourg.”
Empreinte 2022 upplevs väldigt direkt och med en fin mineralsälta.
“Anledningen till namnet Empreinte är att… det första året gjorde vi ju vinet av inköpt frukt. I just den vinmarken kunde vi se ett bestående avtryck (“empreinte”) som det urtida havet lämnat efter sig i jorden. Vi tog några bilder där och så lånade vi (“emprunté”) lite druvor.”
Aha, en liten ordvits.
“Ja, ett slags dubbelmening.”
“Vi är inte fullt lika skickliga som Babass att hitta på namn… Groll’n’roll… Roc’cab (skratt)
Det tog honom nog cirka fem minuter att hitta på de namnen.
“Babass frågade om jag ville komma över och spela ikväll. Hmm tänkte jag.. imorgon kanske vi börjar skörda…”
“Ibland ses vi och jammar, båda på gitarr. Han är en riktigt bra gitarrist.”
Hur mycket vin blir det i år från den här nya marken?
“Femtio hektoliter… alltså sextusen flaskor.”
“Det går framåt! När jag startade så handlade det snarare om cuvéer på tusen flaskor eller tvåtusen flaskor.”
Bra att ha några viner med lite större volymer.
“Av Le Petit Chemin gör vi åttatusen flaskor!”
“Nu när vi har fler parceller än tidigare kan vi låta dem gå till Empreinte, Le Petit Chemin eller Éphémères. Vi har några viner som är lite mer rättframma, rena och okomplicerade. Och vi har lite mer att erbjuda.”
“Gilbourg 2022.”
“Här märker ni skillnaden på yngre rankor och äldre som har hanterats rätt i sexton år.”
Fler lager och större djup.
När du besökte oss i Stockholm 2018 berättade du om hur du undvikit att jästfällningen skapat reduktion genom en lätt filtrering av årgången 2016.
“Ja, det där är lite olika från vin till vin. Om det ligger kortare tid i en större behållare som foudre eller tank, så är vinet ofta lite disigt av jästfällning. Är det dessutom ett par gram socker kvar och man vill buteljera åt det tidiga hållet så brukar jag ge vinet en lätt filtrering genom kiselgur. Det är väldigt varsamt och vinet utsätts inte för något tryck. Men som sagt, det är knappast varje år vi tar beslutet att filtrera. Det här året gjorde vi det bara med en cuvée av Le Petit Chemin.”
“När vi inte vill filtrera brukar vi vänta åtminstone ett år på att buteljera. Men ni ser ju ungefär vilket utrymme som finns här (skratt)”
“Jag skulle verkligen vilja ha en större källare. För att kunna låte en del viner ligga längre tid, inte minst Gilbourg och Guinechiens. Jag skulle vilja pröva med längre élevage.”
Riktigt lång avslutning på det här vinet för övrigt. Hur gamla är stockarna?
“Mellan 65 och 70 år. Det var en bra tid att plantera, före introduktionen av kloner.”
“Sedan 2021 blandar vi in en annan parcell med lika gamla stockar, på samma kulle som Gilbourg fast uppe på toppen med en svag lutning åt norr. Emellanåt har vinet från Gilbourg som ju kommer från ett rakt söderläge blivit lite väl fylligt, så blandningen känns intressant. Det kommer att vara positivt för den framtida balansen.”
“Nu provar vi Guinechiens 2022.”
Fortfarande några gram socker kvar. Fast det var det ju också i 2021 på magnum.
Den här har kropp men också en vegetal parfym som ger fräschör och komplexitet.
“Generellt sett får vi druvmognaden vid lägre potentiell alkohol från de gamla stockarna, medan de unga rankorna går uppåt snabbt och ofta landar på fjorton när druvorna är mogna.”
“Det här är Petit Chemin 2022. Så vi går ner ett steg.”
Vilka behållare jäser den i?
“Dels i tank, dels i foudre, och dels i flera använda fat.”
De smakar ungefär lika gott, Petit Chemin och Empreinte.
“Ja, det känns också fint att ha lite mer volym. Nu letar jag bara efter en ny källare så att jag kan hålla Gilbourg och Guinechiens längre i fat. Det bästa vore en djupare källare i kalksten – tuffeau som i Saumur. Bara tjugo minuters bilväg härifrån går det att hitta såna där gamla grottor. Så vi letar… inte för att flytta nu på direkten, men längre fram.”
“Guinechiens 2021. Jag skickade bara magnum i den sena skeppningen. I år blir det lite fler flaskor, men ändå inte särskilt många. Parcellen är inte större än sextio ar. Här och där i marken Guinechiens har vi börjat men något nytt, nämligen att binda upp de unga, alltså omplanterade rankorna mot en enkel stör (“en échalas”). Det kan vara rätt blåsigt upp på toppen av kullen.”
Efter lunchen åker vi ut och tittar på den nya marken som Benoit köpte häromåret. Platsen kallas Les Gâtines och ligger i anslutning till några skogsdungar närmare Bonnezeaux, strax norr om floden Layon. Druvorna ser fina ut och lockar till att provsmaka.
“Just nu är druvorna för varma. Jag föredrar att smaka tidigt på morgonen, jag kollade i morse, och det är fortfarande lite för mycket syra. Vi börjar plocka här i nästa vecka, det är redan tolv procent potentiellt i musten. En tredjedel ska bli Empreinte och de två övriga delarna vinifierar vi separat så får vi se hus de ska användas. Kanske blir det Petit Chemin, kanske blir det bubbel.”
Hur stor är den här parcellen alltså, två hektar?
“Ja precis, två hektar. Rankorna är som sagt fortfarande unga. För två år sen, när jag började jobba här, sådde vi olika täckgrödor för att få mer liv i jorden. I år vänder jag jorden i varannan rad och arbetar jorden under rankan. Nästa år växlar vi rader. Planen är att sakta men säkert klippa av de ytliga rötterna för att få rankorna att söka sig neråt istället. Kanske vi inte behöver göra så mycket om ett antal år. Det beror på.”
“I år har vi haft lite problem med mjöldagg. Förra året var så enkelt.”
Hur var jordbruket innan du tog över?
“Konventionellt. De sparade lite gräs emellan raderna och sprutade kemikalier under rankorna. Nu går jag framåt steg för steg, för om jag klipper för mycket av de ytliga rötterna nu så har de inga rötter kvar och riskerar att dö. Kanske om tio år att allt är okej.”
“Vi passerade ett kloster på vänster hand, där har jag en parcell på insidan av muren, så jag är helt ensam med munkarna. Det kallas Les Gâtines.”
“Här har vi pineau d’aunis som går in i Les Vergers de l’Étang, och här är några unga grolleau. Kanske inte tillräckligt stor volym att vinifiera separat.”
Vilka stora klasar ändå, massor av druvor! Fjorton klasar på en ranka.
“Förra veckan plockade vi lite druvor för att göra rosé, nästa vecka gör vi lite rött. Det är nästan för mycket druvor, så vi måste plocka bort en del av dem lite tidigare.”
“Jag lär mig hela tiden vad jag ska göra och inte. De här rankorna är planterade 2013. Sticklingarna kom från Lilian Berillon, en stjärna till plantskola som arbetar med massalt urval och äldre hantverksmässiga tekniker för själva ympningen.”
Topparna på rankorna ser ut som portaler.
“Ja, vi binder ihop dem istället för att klippa av dem. Bladen hjälper till att behålla syran i druvorna. Det kallas ‘tressage’.”
Vi åker vidare mot Les Guinechiens och gör ett stopp vid Les Rouliers, ett berömt läge som sträcker sig ned mot floden Layon.
“Lägg bara inte upp den där marken på instagram, det är Richard Leroys (skratt) ”
“Här har vi tre rader med pinot noir”
Pinot noir vid floden. Blir det fuktigt på höst och vår?
“Ja, vi kan få frost ibland. Inte varje år, men ibland.”
“De följande raderna är pinot gris… sauvignon rose… grolleau blanc – väldigt sällsynt – samt grolleau gris och grolleau noir. En salig blandning.”
Är de planterade tillsammans?
“Var för sig. En rad av varje sort så att jag ska kunna hålla isär dem.”
“Sauvignon rose är aromatisk, lite som muscat eller gewurztraminer. På lördag ska vi skörda!”
Vilket vin går druvorna till ?
“Förra året använde vi dem för att blanda rosé. Men förra året vi blev av med en del cabernet, så i år kommer den här parcellen att gå in i Les Vergers.”
“Jag vill göra lite rosé igen. Men inte bubblande, utan stilla och torr. Jag älskar rosé.”
“I år reste jag till Tavel. Det är så många människor där nu som gör bra tavel. Otroligt!”
“Jag älskar det här stället. Layon därnere och Richard däruppe. Philippe Delmée på toppen. En ny kille här och en annan kille där. Kenji och Mai alldeles i närheten. Vi kan ha picknick med varandra, som under covid när ingen fick åka någonstans, då kunde vi vara här och arbeta och äta tillsammans. Richard firade till och med sin födelsedag här nere! Côte de boeuf, magnums!”
Vi ser fram emot att prova lite rosé framöver!
“Ibland är det enkelt att göra vin, ibland inte. Mitt jobb är att observera, att kolla, att smaka… och helst inte intervenera. Men ibland måste man.”
Rundan i markerna slutar i Les Guinechiens.
“Här har jag planterat om en ny del. De äldre stockarna är över hundra år gamla, så jag tog sticklingar av gammalt trä till omplanteringen.”
“När jag lämnar sticklingarna till plantskolan så väljer de en bra rotstock och ympar med den gamla hantverksmässiga metoden, den som kallas “engelsk”. Alltså inte den maskinella, den som kallas “omega”.
“Som ni känner på smaken har vi fortfarande en kraftfull syra här, och fortfarande en tydlig äppelsyra. Så skörden dröjer flera veckor. Både druvorna och marken är väldigt hälsosamma, så det är ingen fara med att vänta. När hela laget av plockare är igång så skördar vi det här läget på en halv dag. Med början tidigt på morgonen, och klockan tolv är vi färdiga.”
Hur stor är parcellen exakt?
“Noll komma sextio hektar. Jag kunde nog få lite till, för det är ett par grannar som verkar vara på väg att lägga av. Kanske dags att fråga dem. Om jag gör det så vill jag plantera om med ett massalt urval från mina äldsta stockar. Har man bara fått till en bra selektion är grunden lagd för ett bra arbete i vingården. Det går att göra anständigt vin från dåliga kloner, men har du inte bra terroir så blir det bara skräp. Å andra siden – ett massalt urval och bra terroir, underbart! Inom tio års tid kommer du att kunna göra riktigt bra vin.”
Tack Benoit, härligt att vara här. Får vi se dig i Sverige till våren?
