Det klassiska vinområdet, format av arv och tradition genom sekler, vibrerar idag av en ny dynamik och energi. Samtidigt som de mest berömda bourgognerna blivit overkligt dyra och priserna på vinmark i kända lägen lämnat stratosfären, ser vi ett friskt tillflöde av progressiva vinpersoner, ofta från annat håll, drivna av passion snarare än pengar. Hur är den ekvationen möjlig?
En liten historisk återblick. Alltsedan Napoleons tid har de franska arvslagarna inneburit att egendomar delats upp i mindre bitar vid generationsskiften. Så skapades förutsättningarna för de stora handelshusen – ’négocianterna’ – som riktade in sig på att köpa upp druvor från små odlare och vingårdsägare. Under lång tid dikterade de stora husen handeln med vin.
När välbeställda entusiaster, stjärnkrogar och på senare tid superrika investerare handlat bourgogne har de snarare satsat på de mest namnkunniga fristående domänerna och deras mest eftertraktade lägen. Det har dels gjort att négocianterna försvagats och tvingats vinkla om verksamheten till sina egna ägor, och dels att många hyggliga vinmarker i utkanterna av de berömda hamnat lite i skuggan. Och till sist har det förändrade klimatet ruckat på områdets gamla hierarki av lägen.
Alltså, bäddat för förändring. Istället för att köpa mark kan man arrendera, eller köpa druvor. Småskaliga vingårdsägare som vill hyra ut mark eller sälja druvor kan numera hitta en god partner i liknande skala – en ’micro-négoce’ – som tar seriöst på jordbruket och kvaliteten. Med tiden kan små egna lotter köpas när råd ges. Åsidosatta platser hamnar i nytt ljus. Ingrodda metoder ifrågasätts. Lätta, levande stilar blir till. Och: det finns vägar in för folk utifrån.
Många av våra bönder delar denna historia: Alexandre Jouveaux, Maryse Chatelain, Fred Cossard, Jean-Marie Berrux, Pierre Fenals, Jonathan Purcell, Bastian Wolber, med flera!