Carussin – Carica l'Asino 2018

Namn:Carica l'Asino 2018
Vinbonde:Carussin
Region:Italien - Piemonte
Ursprung:San Marzano Oliveto, Monferrato (Vino Bianco)
Färg:Vitt
Druvsort:Carica l'asino, cortese alto monferrato, favorita, sauvignon blanc. Planterade 1954.
Jord:Kalkhaltig lera
Odling:Ekologisk (certifierad via Suolo e Salute) med biodynamiska metoder
Uppväxt:Spontan jäsning i rostfria ståltankar utan temperaturkontroll. Ingen klarning eller filtrering.
Tillsatser:31 mg/l so2 totalt
Volymer:750ml

Om vinbonden

Familjeföretaget Carussin drivs av föräldrarna Bruna Ferro och Luigi Garberoglio samt sönerna Matteo och Luca, i byn San Marzano Oliveto, Monferrato.

Carussin gör vin av barbera, moscato och nebbiolo, men även lite mindre kända druvsorter som grignolino, cortese och den riktigt sällsynta carica l’asino som ursprungligen kommer från Ligurien. Totalt har man 26 hektar vinodlingar som alla är ekologiskt certifierade och sköts med biodynamiska metoder.

I Piemonte är det idag inte särskilt vanligt att odla vin med den naturliga filosofi som familjen Carussin hyllar. Av 42 vingårdar i trakten runt San Marzano är det bara två som arbetar ekologiskt. Men Luca Garberoglio hoppas och tror att något är på väg att förändras även i den här delen av vinvärlden, precis som det redan gjort på så många andra platser:

– Jag tänker att naturligt vin från ett ställe som detta bara blir ännu tydligare. Om man provar vår barbera mot grannarnas barbera som odlats på liknande jord och plockats vid samma tid, i samma årgång och så vidare, så är det tydligt vilken skillnad ekologisk och biodynamisk odling gör. De här vinerna kommer alltid vara mer uttrycksfulla. Det är omöjligt att inte känna skillnaden. På det sättet är det lättare för oss att stå ut och förklara vårt sätt att göra vin, när vi kommer från en sådan region.

Familjen jobbar även med grönsaksodling för familjens matbord, en samling åsnor, lite ölproduktion och driver en vin­- och ölbar där traktens befolkning umgås till långt in på nätterna. Familjen delar på vingårdsarbetet, men alla har sina egna specialiteter, skrattar Luca.

­- Vi följer alla våra egna vägar. Jag gör vår egen öl – min bror driver vår lilla bar, ”Grappolo contro Luppolo” (druvan mot humlen). Mamma har hand om åsnorna. Pappa sköter det mer… hmm, hur ska jag förklara… man kan väl säga att han sköter den sociala terroiren!

Vad innebär det?

­- Pappa är den som har kontakt med alla i San Marzano. Han känner folk, pratar med folk, fixar grejer. Vi andra känner ingen där. Så man behöver någon som sköter sådant.

Varför är det viktigt för er att ha åsnor på gården?

­- Våra åsnor är som husdjur, som att man har en hund eller en katt. Eller ganska många hundar och katter. Min mamma använder dem för lite olika skolprojekt med barn ibland, men vi har dem framförallt för att återuppliva en gammal tradition i trakten. Det brukade finnas mycket åsnor här.

– Samtidigt speglar åsnorna vår filosofi som vinmakare. Vi vill göra enkla viner som kan säga något om själva druvorna. Åsnor är väldigt enkla djur med ett envist och starkt humör. Våra viner försöker följa samma väg. Även om du inte är van att prova massa vin så ska du kunna känna att något är annorlunda med våra viner. De är enkla med en stark attityd – precis som åsnor.

Vingården Carussin grundades 1927, men det var Lucas farfar som på 1960- och 1970-talen lade grunden för familjens moderna historia genom att utöka vingårdsarealen samt börja röra sig mot en egen tolkning av ekologisk odling.

­- Min farfar startade före det som jag brukar kalla för ”the green revolution”. Hans filosofi var att jordbruk inte kan ha ett fast recept. Det är nästan omöjligt att använda exakt samma metod för alla olika sorters jordmåner, förutsättningar, avstånd mellan vinrankor, lutningar, och så vidare. Min farfar utvecklade ett tänkesätt kring hur man jobbar med så lite tillsatser som möjligt, utifrån de exakta förutsättningar vi hade – inte från en utomstående metod eller filosofi.

­- Farfar jobbade mer med fysiska lösningar än kemiska lösningar, kan man säga. Han slet i vingårdarna från morgon till kväll, och lärde sig nya metoder kring alla delar av arbetet. Hade han ett problem i vingården så uppfann han ett sätt att lösa det på, till exempel ett nytt sätt att ansa vinrankorna. Från min barndom minns jag att våra grannar alltid hade lite torrt, gult gräs i sina vingårdar. Hos farfar var allt grönt.

Hur jobbar ni jämfört med din farfar?

­- Idag jobbar vi i hans anda, men det var min mamma som tog det avgörande steget mot certifierad ekologisk odling, i slutet av nittiotalet. Sedan dess har vi experimenterat med olika lösningar för olika år. Alla årgångar kräver något nytt. Ibland behöver man spraya vinrankorna med koppar för att de ska överleva. Ibland räcker det med en lösning gjord på sjögräs och svamp, som vi använde för några år sedan. Ekologiska och hållbara metoder är hela tiden under utveckling. De är inte fixerade i tiden, eller i något regelverk.

Hur har det varit för din familj att göra den här typen av viner i Piemonte ­ en region som inte varit känd för att producera naturligt vin?

­- Det är viktigt att komma ihåg att naturligt vin inte behöver vara något mystiskt, som är svårt att förstå. Vi tänker ganska mycket tillbaka på den gamla traditionen med husvin i Italien ­- vin som folk kunde köpa femtio liter av åt gången, i stora damejeanner. De vinerna var enkla, raka, och ofta ganska rena, för att de gjordes innan man hade massor av tillsatser att använda.

­- Jag är trettio år gammal, och det är intressant att se hur vår generation börjar komma tillbaka till den sorts vin som våra farfäder drack, innan kemikalierevolutionen. Vinerna har bara hoppat över en generation. Men de har alltid funnits. Naturliga och enkla viner är ingenting nytt. Det är egentligen de andra vinerna som är ett undantag i vinhistorien.

carussin.it